Det där med förkylningsepedimier, det är aldrig en kul historia i skolan. Fast jag har då aldrig varit med om en som var så illa som den här. Kanske för att hela skolan är allmänt kramgo eller bara för att det är så varmt så att bacillerna blir sådär extra mysiga och glada. Beats me, men i måndags på historian fick vi avbryta lektionen flera gånger för att folk behövde papper. Samma story igår, plus att jag igår fick en släng av feber på engelskan. Också nämnbart är dammstormen jag fick uppleva när det kastades bollar till höger och vänster och en träffade en lampa. Vi fick klart för oss att man inte dammar ovanför lamporna och jag fick bryta upp mitt skåp för tabletter och näspray för att kunna andas genom näsan.

Det är ju lite hemskt när man är rädd för sin första läxa. För ja, precis så var det när Russell delade ut den första läxan i IB. Panik. "Tänk om jag inte kommer orka med att göra ens det här". Visst, jag har fortfarande inte gjort hela läxan (hallå, människan begär inte lite) men två tredjedelar är kirrade. Och sen är det några sidor ur läroplanen i psykologi att ta tag i också. Men jag känner inte längre den där mentala knuffen som jag kände en stor del förra året. Jag knuffar inte bort mitt skolarbete. Jag har ingen ångest. Visserligen är det bara två sketna läxor en så länge. Men det är ju lite skönt att veta att mitt öde inte är hopplöst. Att det inte är en hel dags viljestyrka som går åt bara för att jag ska öppna boken. Framsteg, kamrater. Framsteg.

Jag tänker inte skriva världens roman om den här musikalen nu. Men vi säger såhär.

Okej. Nu är det skadeglädje. Nu är det total lycka. Nu är det fram med kalender och hela skiten.

Jag gillar det där med google. Då kan man låtsas som att man inte behöver packa och degla över en massa Jonathan Groff bilder i stället. Jätteproduktivt och bra.

Ja men dåså. Då ursäktar vi för uppehållet och fokuserar på att inte hänga upp oss på vad som har hänt medan jag var borta (hint: jag bodde hemma ensam, träffade en massa roliga människor och åkte upp till Fjällnäs en snabbis) Men ja. Klockan är halv fyra, jag kan inte sova för att jag sov till klockan tre idag på grund av ett åskväder uppe i Fjällnäs som fick mig att känna mig hur sänkt som helst. Så jag väntar på att jag ska bli tillräckligt utmattad för att somna och så ska jag försöka motivera mig själv till en promenad i morgon. Men hur som haver.

Jag kan bara inte fatta det. Det är över. Harry Potter har sagt sitt. Det finns inget mer att längta till. Inga filmer, inga böcker. Inga nya kapitel. Inga överraskningar i form av nya böcker, inga besvikelser i form av filmer som inte följer böcker. Det tog slut. Jag fick min första Harry Potter-bok när jag var sju. Jag fick den sista när jag var tretton, ganska precis sex år senare. Jag fick min första Harry Potter film när jag var sju och jag har ännu inte köpt den sista. Men när jag gör det kommer det inga fler. Fy, fan vilken hemsk tanke.

Jag vet inte hur det kommer sig, men varje sommar får jag för mig att göra någon form av nostalgitripp. Allt ifrån att sträckläsa hela Harry Potter-serien tills jag knappt skiljer fiktion från verklighet till Astrid Lindgren-maraton. Den här veckan blev det Disney-maraton. Jag och mamma tog oss ned till Statoil och hyrde sex Disneyfilmer som jag kombinerade med mitt eget filmbibliotek. Hittils har jag sett Lejonkungen, Pinochio, Pocahontas, Törnrosa, Snövit, Svärdet i Stenen och Filmen om Nalle Puh. Har kommit ungefär halvvägs igenom Den Lilla Sjöjungfrun också. Känns som att det egentligen borde ha varit ett Harry Potter maraton men jag har haft en hel del sådana det senaste halvåret. Men i morgon smäller det. Åh, herregud. Lycka.

Gooooood morgon. Klockan är halv åtta och jag har redan revolutionerat sommarlovet genom att vakna helt utvilad kvart i sju. Jag gick och lade mig kvart i tio, på grund av att jag helt enkelt var för trött. Klev upp klockan åtta på morgonen igår för att sätta mig på ett stekhett och svettigt tåg tillbaka upp till Stockholm. Efter de fem timmarna var jag väldigt slut i huvudet. Det blev en god middag hos farmor och farfar innan jag traskade hemåt och kollade på film. Hade lite ont i halsen så det blev en kopp kamomillte innan jag gav upp och somnade. Hon kan också, sörrni.

Vi är i Los Angeles. Jag är magsjuk igen och jag missade en gratiskonsert med Nick Jonas.

Fan, vad det blåste igår. Ja, igår. Blev lite sen med bloggningen på grund av sen middag och tidig uppstigning idag.

Måste verkligen ursäkta för pissdålig uppdatering. Jag blev illamående när vi precis hade kommit till Boston/Cambridge och sen dess har jag inte orkat uppdatera. Men vi kan börja berätta att jag träffade Vicky påväg till Boston. Vi hyrde en bil i New York och stannade för lunch på Applebees i Danbury där jag träffade Vicky, som jag har haft en tre och ett halvt års-lång virtuell kontakt med. Det var helt obeskrivligt att hon satt bredvid mig i bilen och på Applebees. Vi kudne verkligen inte sluta prata med varandra. Det var så himla roligt. Det tog kanske en timma efter att vi kommit till Boston innan jag började skaka och kände mig svag. Ytterligare fem minuter innan jag kräktes. Det blev mars i säng och så blev jag utan middag. Dagen efter mådde jag dålig på dagen så jag stannade hemma och sov. Sedan hade jag och Beccy filmmaraton bestående av She's The Man och Easy A. Jag kände mig faktiskt helt okej.

Dagen efter åkte vi till North Shore där jag klättrade på klipporna med pappa och Anna (pappas kusin) Sedan åkte vi till en restaurang och åt i en trevlig by. Då kom illamåendet tillbaka. Kunde inte äta någonting what so ever. När jag kom hem tog det väl några timmar innan det kom, men sen blev det flera svängar till toaletten. Det var väldigt länge sen jag mådde såhär dåligt om jag ska vara ärlig. Helt utslagen och ingen lust att göra någonting. Dessutom var jag genomnervös inför den 6 timmar flygturen till San Fransisco som vi hade framför oss. Men det gick bra. Inte för att jag är så stor i aptiten men jag klarade mig genom alla timmar och lunchmackan på flygplatsen när vi hade kommit fram. det var alltså igår. Ledsen för denna speed-uppdatering men jag kan inte förmå mig att blogga om de tidigare händelserna på resan innan jag bloggar om idag. I'm weird like that.

Då var sista dagen i New York avklarad. Känner att jag mer än gärna hade spenderat tre veckor till idisslandes i Central Park men samtidigt vill jag ju vidare. Finns mer än bara New York att se, liksom. Men lite sorgligt är det. Det finns inte så mycket att säga om dagen utom att det var extremt fuktigt och att vi definitivt valde rätt dag att springa runt i luftkonditionerade butiker. Jag var inne på bl.a. Urban Outfitters, Forever 21, Strawberry, Charlotte Russe, Aeropostle, Journeys och footlocker. Vi gick runt ute på gatan och i Manhattan Mall. Dessutom var vi inne på Macy's där jag höll på att få spader på alla bilder av Justin Bieber. Är det verkligen nödvändigt att göra reklam för hans perfym precis överallt? Försöker han hjärntvätta sig till kunder eller? Jag brände 63 dollar och har ändå drygt 40 dollar kvar till övriga resan. Liiiiite lyckat i alla fall.

Jag är nu officiellt kär i New York och funderar starkt på att bli uteliggare någonstans längs University Place. I fall ni undrar vart jag har tagit vägen sen, liksom. Tack vare medicinen mår jag rätt mycket bättre nu men innan jag hade fått i mig koffein var jag riktigt risig.

Jag ska inte ljuga, det är faktiskt inte så kul att bli väckt halv åtta på morgonen, oavsett när man gick och lade sig (What's up, captain obvious). Medicinen verkar ha gjort sitt jobb för jag hostar inte alls lika våldsamt som igår. Jag är alldeles slut i hela hals, bröst och axelpartierna från all hosta. Visserligen är halsen fortfarande irriterad så jag får fortfarande hostattacker. Men vi kör på. This cold ain't stopping me.