Så det kanske inte skulle ha kommit som en fullständig surprise att jag blev sjuk i morse, men jag var faktiskt nästan fascinerad av mig själv. Jag hörde knappt vad jag själv sa för att jag var så täppt och så tog det ytterligare en timme innan jag somnade. De goda nyheterna är att febern är helt borta. Det finns egentligen inga dåliga nyheter. Men för mig är det en jävla massa dåliga nyheter att jag fortfarande hostar för det innebär äcklig medicin och en rejäl dos av willpower som egentligen borde gå till att plugga lite extra historia. Och så går det åt cola. Ja, alltså jag är sjutton år och behöver muta mig själv för att dricka hostmedicin. Nej, jag är inte fånig. Jag har bara inte riktigt tagit steget ut i vuxenvärlden på den fronten. Det ska jag göra... typ... när mina barn har blivit stora nog att de kan ifrågasätta mitt beteende...

... Näe men om man skulle ta och äta den där fantastiska soppan som jag och mamma varit så fantastiskt duktiga och gjort...?