Mitt liv springer fram i en rasande fart så fort jag har något att se fram emot. Skolavslutningar, konserter, böcker, album och filmer. Jonas Brothers och Harry Potter kommer alltid ha en speciell plats och medan jag fortfarande (dock aningen förgäves) hoppas på mer från Jonas Brothers blir det inget nytt från Harry Potter.

Jag tror jag grät mer än halva filmen idag. Av glädje, av sorg, av lättnad. Av tomhet. Glädjen av att se Hogwarts igen, sorgen av alla liv som går till spillo, lättnaden av hur bra allt kan bli. Tomheten av slutet. När eftertexterna började rulla släppte jag allt och bara grät. Tårarna forsade, jag skakade och allt bara snurrade. Min kunskap i engelska, mitt intresse för literatur och min kreativitet startade med Harry Potter. Fy vilken sorg. Men vilket avslut det fick.

Se filmen, för så bra är den. På många sätt så olik de andra Harry Potter filmerna men också så lik. Kärleken, vänskapen, kriget, humorn, sorgen, allt finns där. Inramat av extremt vacker musik som till viss del är i klass med Sagan om Ringen. Säga vad man vill om David Yates och hans ändringar i de senaste Harry Potter filmerna.